Lögner och Svek
Välkommen till den enda blogg på nätet som sticks to the basics, och är jävligt nöjd med det. Jag har inte skrivit på ett tag men det behöver inte betyda att jag inte har arbetat med min blogg. Jag har nämligen vart ute på fältet, samlat information om blommor och bin, mat, det mänskliga hjärtat, och.......lögner och svek. Ni kommer nu att få läsa en märklig historia, en sann historia. Historien om hur jag tog mig in i en väns huvud. Detta inlägg heter:
Min manipulerade vän
"In time, it will be a mystery even to me"
Det är nämligen så att en lögn växer o växer. Det vet vi alla, alla har ljugit för morsan om nånting, och sen behövt ljuga igen för att få sin historia att gå ihop, och sen tvinga nån kompis att också ljuga för att din historia ska bli mer trovärdig, och tillslut är lögnbubblan så stor att den spricker. Inte så roligt.
Den här lögnen är dock jätterolig.
Jag och en vän festade en gång i tiden. Det var en riktigt rolig fest, och vi gick senare hem glada och lyckliga över att få leva ett sånt underbart liv med sprit och brudar. Dagen efter så satt vi såklart och berättade om festen för våra andra vänner. Vi berättade om tjejer som spyr, folk som haft sex, vem som vart otrogen med vem osv. Det är då jag tar mig friheten att berätta om en grejj. Inte om mina egna hjältedåd utan min gode väns. Jag berättar en händelse som är så rolig att alla vänner börjar skratta och det är än idag en historia som alltid får folk att skratta när den berättas. Jag tänker tillbaka på alla fester, fika, häng, baskethäng, filmkvällar, promenader, som denna historia har berättats och alla skrattar så glatt varje gång. En historia som aldrig dör. Enda problemet är att.........den inte är sann.
Jag hittade på det. Minns inte varför, men jag kan tänka mig att det skulle bli ett "vanligt skämt" som man avslutar med: "Nä nä nä nä, nu skämta jag allt!" Problemet var att historien blev så omtyckt att jag inte hade hjärta att säga till. Nuförtiden så berättar till och med min gode vän historien när han får lust, han berättar om när han var på en fest med bla mig och hur dråpligt det blev på den festen och alla bara skrattar.
Jag vet också med säkerhet att denna historia berättades flitigt under Hultfredsfestivalen nåt av de år jag och mina vänner var där, så den har garanterat spridits till andra delar av Sverige och kanske ut i hela världen. Så det är sant det de säger. Att om en lögn berättas nog många gånger så blir den sann. Läskigt va?
tubby out
Värsta grabbarna i stan
Godkväll. Jag kom på att jag förbisett en händelse som är så rolig att jag knappt vågar skriva det här, tänk om någon läser det och skrattar ihjäl sig? Fullt möjligt, för detta kommer garanterat att bli mitt roligaste inlägg. Inlägget heter:
Denna sanna berättelse utspelar sig i en bil som färdas mellan Boden och Luleå. Huvudaktörerna är Välitaalo och Norgren, namnen är ändrade, men väldigt lite. Varnar för att det kommer att bli ett långt inlägg, passar det sig inte, ja då kommer ni aldrig att få veta vad Välitaalo och Norgren upplevde.
Jag, Magnus och Peter hade haft en helkväll då vi bestämde oss för att hoppa in i Peters bil och åka hem. När jag går mot bilen ser jag att det står två mystiska personer och pratar med Peter som sitter i förarsätet. Jag kliver in i bilen och får direkt frågan om jag ids hänga med till Lule, de två personerna utanför vill nämligen ha skjuts.
De presenterar sig som Välitaalo och Norgren. Välitaalo är en man i 50 års åldern, bryter på finska och är klädd som Al Pacino i Carlitos way. Norgren är kring 30 och är klädd som Sylvester Stallone i First Blood. Vi börjar diskutera priset på denna svart-taxi körning när första problemet under kvällen dyker upp:
Den berusade värnpliktige:
.......en kille i 20års åldern kommer fram till bilen och öppnar förardörren. Han frågar peter om han har en "beef" med någon av hans vänner. Peter svarar förbryllat "Va?!" och den berusade värnpliktige upprepar. Peter svarar än en gång "Va?!" och jag griper in. Jag förklarar snabbt att "beef" inte betyder biff i denna situation utan att den värnpliktige undrar om Peter har ett problem med någon av hans vänner. Peter svarar att "vi har ett problem här i bilen" och stänger dörren. Den berusade värnpliktige går iväg, efter att han insett att Peter helt enkelt inte hade tid att slåss.
Efter det åker vi till en lägenhet där Välitaalo ska hämta kontanter. Medans han är i lägenheten tänder jag en cigg, Norgren vill ha ett bloss, jag säger att han kan ta den. Man vill ju inte få HIV.
Välitaalo kommer ut och viftar med en sedelknippa med 500lappar och säger att: "pengar inte är ett problem". Jag undrar än idag om han rånade någon, som ni kanske har förstått så var de här två inte de mest ostraffade grabbarna man kan träffa, jag misstänker också att pengarna han hade med sig kan ha varit det sista i hans socialbidrag för den månaden.
Bilen börjar rulla mot Lule, och med ens så börjar Välitaalo prata. Han förklarar att de ska till en fest i Lule där de ska få "knulla". Välitaalo är upprymd, för han har nämligen fått veta att det ska finnas en kvinna från Libyen på festen och att få lägga ansiktet mellan hennes rattar är "precis det han behöver". Ber om ursäkt för om Välitaalos uttalande kan göra någon av mina läsare illamående, men denna blogg beskriver verkligheten som den är.
När vi är i Sunderbyn inträffar nästa problem, som inte riktigt är ett problem, mest bara obehagligt.
Välitaalo talar ut om kärlek
Det visade sig att vår nyfunna halvfinska vän var riktigt sårad i hjärtat. Han berättar att även vi kommer att inse hur rutten kärleken är, och att kvinnor bara finns till för att såra mannen. Jag svarar att det är för sent för det samtalet, iomed att alla i bilen redan hade upplevt hur fruktansvärt kärlek kan vara. Välitaalo svarar då sammanbitet "det kommer att hända igen" ( Jag anklagar Välitaalo för att jag idag inte har någon flickvän, jag vågar helt enkelt inte)
Vi kommer fram till Lule. Efter lite navigationsproblem så kommer vi till lägenheten där "knullfesten" äger rum. Norgren vill att vi följer med upp, ifall de skulle ha hamnat fel. Här inträffar en av de mest traumatiska upplevelser jag någonsin haft:
Kvinnan i dörröppningen
Norgren och Välitaalo ringer på en dörr. En kvinna öppnar med orden "jag har just klätt av mig"
Som ni säkert förstår så skyndar vi oss ut. Jag gråter, Peter spyr i buskarna, vi kan inte hitta Magnus, men beslutar oss för att fly hem till Boden. (senare visade det sig att Magnus stannade kvar på festen och fick ligga med kvinnan från Libyen)
Jag tror det var dagen efter som Peter ringer mig på kvällen. Han hade nämligen träffat Norgren på stan. Här följer deras dialog. P för Peter, N för Norgren:
P: Jaha jaha, hade ni trevligt igårkväll då?
N: Jorå, det blev mycket knulla
P: Fick ni stanna över natten?
N: Ja, vi tog bussen till systembolaget idag
P: Aha, på morgonen eller?
N: Nä, på daaaaaaaaan
Norgrens sista ord har gått och blivit lite av ett stående skämt hos oss. Han betonade det så starkt när han talade med Peter, kanske för att få honom att förstå att det var så mycket "knulla" att de kunde lämna stället först "på daaaaaaaaan!"
Detta var historien om stans värsta grabbar. tubby out.
Välitaalo och Norgren
Denna sanna berättelse utspelar sig i en bil som färdas mellan Boden och Luleå. Huvudaktörerna är Välitaalo och Norgren, namnen är ändrade, men väldigt lite. Varnar för att det kommer att bli ett långt inlägg, passar det sig inte, ja då kommer ni aldrig att få veta vad Välitaalo och Norgren upplevde.
Jag, Magnus och Peter hade haft en helkväll då vi bestämde oss för att hoppa in i Peters bil och åka hem. När jag går mot bilen ser jag att det står två mystiska personer och pratar med Peter som sitter i förarsätet. Jag kliver in i bilen och får direkt frågan om jag ids hänga med till Lule, de två personerna utanför vill nämligen ha skjuts.
De presenterar sig som Välitaalo och Norgren. Välitaalo är en man i 50 års åldern, bryter på finska och är klädd som Al Pacino i Carlitos way. Norgren är kring 30 och är klädd som Sylvester Stallone i First Blood. Vi börjar diskutera priset på denna svart-taxi körning när första problemet under kvällen dyker upp:
Den berusade värnpliktige:
.......en kille i 20års åldern kommer fram till bilen och öppnar förardörren. Han frågar peter om han har en "beef" med någon av hans vänner. Peter svarar förbryllat "Va?!" och den berusade värnpliktige upprepar. Peter svarar än en gång "Va?!" och jag griper in. Jag förklarar snabbt att "beef" inte betyder biff i denna situation utan att den värnpliktige undrar om Peter har ett problem med någon av hans vänner. Peter svarar att "vi har ett problem här i bilen" och stänger dörren. Den berusade värnpliktige går iväg, efter att han insett att Peter helt enkelt inte hade tid att slåss.
Efter det åker vi till en lägenhet där Välitaalo ska hämta kontanter. Medans han är i lägenheten tänder jag en cigg, Norgren vill ha ett bloss, jag säger att han kan ta den. Man vill ju inte få HIV.
Välitaalo kommer ut och viftar med en sedelknippa med 500lappar och säger att: "pengar inte är ett problem". Jag undrar än idag om han rånade någon, som ni kanske har förstått så var de här två inte de mest ostraffade grabbarna man kan träffa, jag misstänker också att pengarna han hade med sig kan ha varit det sista i hans socialbidrag för den månaden.
Bilen börjar rulla mot Lule, och med ens så börjar Välitaalo prata. Han förklarar att de ska till en fest i Lule där de ska få "knulla". Välitaalo är upprymd, för han har nämligen fått veta att det ska finnas en kvinna från Libyen på festen och att få lägga ansiktet mellan hennes rattar är "precis det han behöver". Ber om ursäkt för om Välitaalos uttalande kan göra någon av mina läsare illamående, men denna blogg beskriver verkligheten som den är.
När vi är i Sunderbyn inträffar nästa problem, som inte riktigt är ett problem, mest bara obehagligt.
Välitaalo talar ut om kärlek
Det visade sig att vår nyfunna halvfinska vän var riktigt sårad i hjärtat. Han berättar att även vi kommer att inse hur rutten kärleken är, och att kvinnor bara finns till för att såra mannen. Jag svarar att det är för sent för det samtalet, iomed att alla i bilen redan hade upplevt hur fruktansvärt kärlek kan vara. Välitaalo svarar då sammanbitet "det kommer att hända igen" ( Jag anklagar Välitaalo för att jag idag inte har någon flickvän, jag vågar helt enkelt inte)
Vi kommer fram till Lule. Efter lite navigationsproblem så kommer vi till lägenheten där "knullfesten" äger rum. Norgren vill att vi följer med upp, ifall de skulle ha hamnat fel. Här inträffar en av de mest traumatiska upplevelser jag någonsin haft:
Kvinnan i dörröppningen
Norgren och Välitaalo ringer på en dörr. En kvinna öppnar med orden "jag har just klätt av mig"
Som ni säkert förstår så skyndar vi oss ut. Jag gråter, Peter spyr i buskarna, vi kan inte hitta Magnus, men beslutar oss för att fly hem till Boden. (senare visade det sig att Magnus stannade kvar på festen och fick ligga med kvinnan från Libyen)
P: Jaha jaha, hade ni trevligt igårkväll då?
N: Jorå, det blev mycket knulla
P: Fick ni stanna över natten?
N: Ja, vi tog bussen till systembolaget idag
P: Aha, på morgonen eller?
N: Nä, på daaaaaaaaan
Norgrens sista ord har gått och blivit lite av ett stående skämt hos oss. Han betonade det så starkt när han talade med Peter, kanske för att få honom att förstå att det var så mycket "knulla" att de kunde lämna stället först "på daaaaaaaaan!"
Detta var historien om stans värsta grabbar. tubby out.
Döden
Min farmor dog nydligen. Mot slutet var det exakt vad hon ville, och i hennes fall kom döden som en befriare. Alla hennes anhöriga inklusive mig själv, var glada och lättade över att hon fick den lyx att lämna livet utan ännu längre plågor. Personligen ser jag döden som något positivt, man får äntligen ett slut på den här skiten. Jag tycker om att leva, men även en ung stark tjockis som jag själv upplever lidande, och hur blir det då då man blir gammal och sjuk? Ännu mer lidande. Speciellt ifall ens livspartner dör före du själv, då blir du dessutom lämnad ensam i ditt lidande, och då är det ju inte så konstigt att döden upplevs som en befriare.
Hursomhelst, detta inlägg handlar om vad som händer efter döden, inte för den som dött, utan för de anhöriga. Inlägget heter:
Detta är ett mycket intressant fenomen. På film så verkar begravningsfika vara en sorglig tillställning, men så verkar det inte vara i min familj. I min familj äter vi alltid smörgåstårta, vilket är väldigt gott. Jag tycker om goda saker, därför blir jag glad. Det serveras också kaffe, och ibland alkohol, av kaffe och alkohol blir alla glada.
Man får också träffa släktingar man aldrig ens har träffat, släktingar som farmors systrar tex. Det pratas också en hel del, här följer ett antal citat från döde farmors begravningsfika. enjoy
tubby out.
Hursomhelst, detta inlägg handlar om vad som händer efter döden, inte för den som dött, utan för de anhöriga. Inlägget heter:
Begravningsfika
Detta är ett mycket intressant fenomen. På film så verkar begravningsfika vara en sorglig tillställning, men så verkar det inte vara i min familj. I min familj äter vi alltid smörgåstårta, vilket är väldigt gott. Jag tycker om goda saker, därför blir jag glad. Det serveras också kaffe, och ibland alkohol, av kaffe och alkohol blir alla glada.
Man får också träffa släktingar man aldrig ens har träffat, släktingar som farmors systrar tex. Det pratas också en hel del, här följer ett antal citat från döde farmors begravningsfika. enjoy
- Vem är du då? Jaha, Arnes son, jaha, så du är också Arnes son? Hur många är ni egentligen?
- Var det Ingrid farmor hette? (detta låter värre än vad det egentligen är, farmor kallades nämligen för "putte" hela sitt liv och vi barnbarn fick aldrig en chans att lära oss hennes riktiga namn)
- Nämen vilken fin bastu ni har byggt! Vasa?! Kostade fönsterglaset bara 5000?
- Men visst är det hemskt att någon ska behöva dö för att vi ska se till att träffas?
tubby out.
Bloggarnas krig
Vad vi människor är roliga. När vi inte krigar om vatten, rasmotsättningar, makt eller mot kommunismen så hittar vi snabbt nåt nytt att bråka om. Boden befinner sig just nu på fronten av ett nytt krig, bloggarnas krig.
På valborgmässoafton så drog mannen bakom goore.blogg.se ut på ett fälttåg för att värva nya soldater till sitt infanteri i bloggarnas krig. Det han då med skräck upptäckte var att ingen i Boden stod bakom hans sak. Alla var hängivna till sin självutnämnda ledare och beskyddare Mr Tubby.
Kränkt och ensam beslutade han sig därför för att mörda sin rival. Rasande sökte han upp "the tüb" som bara råkade befinna sig på samma utspårade fest som honom själv. Slugt gick han upp bakom vår hjälte och tog ett starkt strypgrepp runt hans hals. Men alla Mr Tubbys bloggfans räddade honom ur greppet.
Goore var dock inte än besegrad. Senare under kvällen gick han återigen till attack som resulterade i att han föll och sårade sin axel. Det stod klart att Mr Tubby stod som segrare.
Vill ni läsa samma historia igen fast som en stor fet lögn? Gå då in på goore.blogg.se, där är allt lögn!
Nu är jag less på att så många hedningar säger att mina inlägg är för långa. Så nu slutar jag. tubby out.
Imorgon kommer mitt kvällsinlägg handla om begravningsfika.
På valborgmässoafton så drog mannen bakom goore.blogg.se ut på ett fälttåg för att värva nya soldater till sitt infanteri i bloggarnas krig. Det han då med skräck upptäckte var att ingen i Boden stod bakom hans sak. Alla var hängivna till sin självutnämnda ledare och beskyddare Mr Tubby.
Kränkt och ensam beslutade han sig därför för att mörda sin rival. Rasande sökte han upp "the tüb" som bara råkade befinna sig på samma utspårade fest som honom själv. Slugt gick han upp bakom vår hjälte och tog ett starkt strypgrepp runt hans hals. Men alla Mr Tubbys bloggfans räddade honom ur greppet.
Goore var dock inte än besegrad. Senare under kvällen gick han återigen till attack som resulterade i att han föll och sårade sin axel. Det stod klart att Mr Tubby stod som segrare.
Vill ni läsa samma historia igen fast som en stor fet lögn? Gå då in på goore.blogg.se, där är allt lögn!
Nu är jag less på att så många hedningar säger att mina inlägg är för långa. Så nu slutar jag. tubby out.
Imorgon kommer mitt kvällsinlägg handla om begravningsfika.
